Dille❤️

Just nu sitter jag på bussterminalen i Östersund och väntar på bussen som ska ta mig till Dille. Så kul det ska bli att hälsa på Katarina igen❤️ träffade henne endast en snabbis innan jul för att lämna en julklapp, och nu kommer jag vara hos henne hela helgen😏

Åker tillbaka på måndagen och på tisdagen ska det piercas. Ska punktera naveln litegrann. Spännande! Har dock körlektion på kvällen så får se hur det går med en nypiercad navel.

Har börjat med körkortet, och det går otroligt bra! Jag känner mig mer självsäker både i som utanför bilen. Det känns som att jag också kan köra bil👍

Längtar efter så mycket. För tillfället är det kanske mest efter mat😅 

Kram

Hannah

Veterinärbesök

Inte varit så aktiv i mitt bloggande, vanlig vardag som alltid.

Igår var vi in med Sigge till veterinären. Han har fått små förhårdnade blåsor i svalget. Veterinären kände på halsen hans, lyssnade på lungorna och hjärtslagen. Han fick ett lugnande preparat, och så lugn har han nog aldrig varit. Vi funderade på att fråga om vi kunde få låna hem lite :-)

Veterinären tog prover på både själva blåsan och innehållet i blåsan.

Hon stack i en utav blåsorna med en kanyl och svabbade vätskan från såret med en bomullstopps. 

Proverna har skickats på analys och vi får reda på provsvaren antingen idag, eller på lördag. 

Veterinären trodde att det kunde vara foderallergi så vi hoppas på det och sen får Sigge eventuellt en kortisonkur.

Fler bilder med nya kameran

Jag försöker lära mig min kamera (såklart utan att läsa manualen, för jag är en sådan person) och jag lyckades ställa in den på någon konstig inställning, bilderna blev hur fina som helst i min kamera, men de blev blå i datorn. Nu har jag återställt kamerainställningarna, men bilderna blev jag tvungen att radera :'( som tur så fanns allt jag fotat innan i huset så jag lyckades fotografera allt en gång till, och denna gång med rätt inställningar. xD

Kvällens roliga timme spenderas nu framför dataskärmen med den medföljda CD-skivan i datorn och manualen i handen. Förhoppningsvis förstår jag vad som står, manualen är på norska. Vi får se hur det gått imorgon.

 

Kram,
Hannah

Dubbla julfiranden och en ny kompis

Oj vad tiden går fort... Nu är julen redan över och snart börjar det nya året. I år blev det ändringar i traditionerna, julafton firades uppe i Ångermanland i lilla Rossön med ena släkthalvan. Go' mat och trevligt sällskap hela tiden.

Julen är nog den dyraste av årstiderna. Jag personligen har mått så otroligt dåligt under december månad, ångest över ekonomin, ångest över att inte ha råd att köpa klappar till alla, ångest över att jag kanske får något jag önskar mig, men inte kunna ge något lika värdefullt tillbaka. En månad fylld med ångest helt enkelt.

När man var mindre var julklappsutdelningen den bästa delen, men nu när man blivit äldre så känner jag att det som är viktigast är närheten, att få fira med sina nära och kära, låta rummet fyllas av minnen, skratt och kärlek - inte av presenter. Jag älskar att få presenter, men det är inget som jag behöver. Om man nu vill ha med presenter så kan man ordna en julklappslottning. Alla köper en present runt 50kr, sedan på julafton får alla presenter ett varsitt nummer, sen får var och en dra ett nummer, ur till exempel en hatt, så får man julklappen med samma nummer.
Om man drar numret på sin egen present kan man välja att dra en ny lapp, eller behålla presenten.
Vill man ha en liten utmaning så skriver man ett rim på varje paket, och sen får man gissa vad som är i paketet samt vem det är ifrån.


I allafall, tillbaka till julen. Jag firade dubbla jular. En på julafton, och en idag - annandag jul.

Jag och mamma åkte hem idag, vi stannade en stund på Birsta City innan vi fortsatte ner till Järvsö. Firade jul nr 2 hos pappa, tillsammans med farmor och farfar, och Lisa. Fruktsallad med polka-grädde till fika. Eftersom de andra redan haft en julklappsutdelning så var det bara paketen till mig kvar, ett par handdukar från Lisa, vilket är superbra att ha, och jag fick en systemkamera utav pappa. Jag har önskat mig en i nästan 6 år men har aldrig haft råd att köpa en själv, och att få en efter alla dessa år... Jag kan verkligen inte beskriva känslan... När vi var på Birsta City var jag så sugen på att köpa en till mig själv... Det fanns en som jag faktiskt hade haft råd med, men jag valde att istället spara mina pengar... och att sen komma hem till en systemkamera var som om en livslång dröm slagit in. Jag har burit omkring på denna kamera hela kvällen, fotat allt och alla- jag älskar den!
Så min nya lilla kompis är min Nikon D3300 <3

Hästskrälle

Idag när jag och Camilla (ägare till Ciara) red ut, jag på TellMa - deras fjording och Camilla körde Ciara, så börjar det ganska bra. Jag testade henne lite på gräsvolten innan vi gav oss iväg - inga problem. Hon gjorde som jag ville, flyttade undan för skänkeln, var följsam när jag använde ledande tygeltag och hon var arbetsvillig och framåt. När vi ridit efter stora vägen och kommit ut på en lite större grusväg började vi trava. Det gick bra. Hon var lite för "framåt" i traven, men jag tänkte inte mer på det. Vi saktade av och red ner för en asfalterad väg där vi sedan vände upp på klackvägen. En grusväg som är ganska traffikerad. Där tog vi trav och TellMa kastar sig in i traven. Jag försökte styra in bakom Ciara och vagnen, men jag hade ingen kontakt med TellMa's mun. Hon släppte inte bettet. Vi saktade av till skritt och red upp på en lite mindre grusväg. Där tvingade jag henne gå öppna och skänkelvikning från ena sida till den andra. Det tyckte hon inte om, men hon släppte bettet. Vi kom ut på Klackvägen igen och vi mötte en bil. Det gick jättebra.

Sen...

Vi vek av på en liten åkerväg och tog trav. Jag hade känt på henne att hon var lite oberäknelig, som en tickande bomb fast som ändå inte riktigt börjat "ticka".

Vi saktade av till skritt och kom ut bredvid ett hus med två jämthundar. Hundarna blev helt tokiga och skällde, hoppade upp på gallret och levde om helt enkelt. De syndes inte på grund av buskage som växte framför hundgården. Men jag kände att nedräkningen började. Vi vände hemåt och helt plötsligt hoppar en av hundarna så han syns över buskaget och TellMa flyger. 

Då började det roliga.

 Hon småhoppade för ALLT, det var vatten som rann bredvid åkervägen. Hon "gick på" och sen fem meter bort slänger hon sig åt sidan, upp på en åker och står där och blåser upp sig. Hon låter väldigt "farlig" när hon blåser upp sig så Ciara frös fast i marken alldeles spänd vid TellMa's ljud. Efter nån minut fortsatte vi skritta hemåt, jag la på ena skänkeln för att få henne flytta åt sidan och hon går emot. Så jag la på med pisken för att förtydliga och vi börjar bråka. Hon far upp med huvudet och går emot min skänkel igen då tappar jag humöret och drämmer till henne med skänkeln och hon flyttar väldigt motvilligt.Vid det här laget hade hon glömt att hon var rädd. Nu var hon bara tjurig. Och jag bad henne flytta åt andra hållet, nepp. Aldrig. Så då tvingade jag henne att gå helt raklång över vägen ca 20-25 meter. Efter det flyttade hon undan skänkeln när jag bad om det. 

Vi tog till trav och hon rusar iväg och börjar småstudsa. Jag tog tag i henne och så travade vi sakta sakta. Hennes öron var nästan slickade bakåt. Hon försökte ta bettet och dra flera gånger men då fick hon skritta istället. Sen hände det inte så mycket mer tills vi kom till galoppbacken. Redan 50meter ifrån började hon tagga och smålyfta (mycket små-grejer här) i bak. Vi skrittade galoppbacken och det var inte alls roligt. När vi kommit förbi galoppbacken stannar TellMa. Vägrar ta ett steg till.Jag (med knappt något humör kvar) gav mig inte och tillslut gick vi framåt (5 min senare liksom) efter någon meter stannade jag och lät Camilla köra före. Vi var nämligen vid en ganska vältrafikerad väg som vi skulle följa. Det passerade två bilar - inga problem, vi kommer till grannhästen och STOPP. Vägrar gå fram. Hon rök till och grannhästen blev skrämd och flyger iväg genom hagen, TellMa flyger också och blåser upp sig. Såklart blev Ciara rädd för TellMa och hoppade till. Samtidigt kom en bil. Jag signalerade till bilisten att sakta ner men nej. Han gasade på som om han inte sett något. TellMa dansade runt längst vägen och vi möter ungefär 7 bilar på de sista 50metrarna hem till gården. Jag signalerade till alla bilar att sakta ner och det gjorde de flesta. Den sista bilen drog förbi och samtidigt så fjantade TellMa med att lyfta frambenen ca 2dm från marken, och efter bilen kommer en stor folkvagnsbuss! TellMa studsar på stället och bilen verkar inte ens sakta ner, i ren panik slänger jag mig av hästen och leder ut henne i diket. Då saktar bilen av. TellMa har absolut ingen respekt mot en människa som står på marken så hon försökte ju "gå över mig" och så kom det ytterligare 3 bilar som saktade ner (tack och lov) men Camilla hade även styrt ut Ciara och körde mitt i vägen den sista biten, för en häst har ALLTID företräde på vägen.

Usch. Men besväret slutade inte där, jag tog TellMa till gräsvolten för att få henne att arbeta mer på böjda spår, och hästen LÄGGER SIG NED med mig på ryggen och försöker rulla. Jag fastnade i ena stigbygeln så jag gav TellMa ett rejält rapp rakt över buken (har lite skuldkänslor för det, men annars hade hon rullat runt), jag får loss foten och hon reser på sig. Sen longerade jag henne runt med tygeln som lina och så fort hon försökte "lägga sig ner" så petade jag med pisken under magen på henne. Efter några varv i båda hållen hoppade jag upp igen och fick henne runt volten i trav båda varven. Fy tusan vad jag var förbannad när jag hoppade av.

Camilla vågar inte rida henne längre eftersom hon har hittat Camillas akilleshäl. Och jag vill inte rida henne längst vägen om hon fortsätter på det där sättet, inte för att jag är rädd för henne, men jag litar inte alls på bilister! Man undrar ju om de fått körkortet i flingpaketen eller nått!

Ciara - Medryttarhäst

Jag har under sensommaren/hösten blivit "medryttare" på en Dartmoorponny. Det är en klasskamrat från högstadiet som äger henne och när jag bor med min pappa så är det väldigt nära. Hon kontaktade mig en dag i Juli och frågade om jag ville hjälpa till att rida en av deras hästar. Eftersom jag inte är så tung/superlång så kan jag fortfarande rida ponnyer. Efter det samtalet har jag hjälpt till med Ciara ca två ggr i veckan, ibland fler, ibland inte alls beroende på hur mina och deras tider passar. Sista månaderna har det bara varit jag och tjejens mamma som ridit ut, eftersom hon pluggar inne i Gävle och endast kommer hem någon helg här och där.

I början så var Ciara grundriden, men mest körd. Det har gått så bra framåt! Jag är så otroligt glad över att ha kunnat hjälpa till att vidareutbilda hästen. Ibland har vi tillgång till ett ridhus och då brukar jag arbeta mycket med lösgörande arbete, volter, sidförande rörelser och galoppfattningar. Ciara har gått på ridläger under sommaren, hon har då sprungit in i galoppen. Lika så när vi ridit ut och fattat galopp, då har jag låtit henne springa in i galoppen, men de senaste veckorna har jag arbetat med att fatta galopp med ett kommando och därefter har jag börjat lägga till galoppskänkel för att hon ska lära sig betydelsen av skänkeln.

Kram,
Hannah

Hej alla nära och kära!

Jag har varit hemsk på att uppdatera bloggen. Har haft flera tillfällen jag kunnat skriva någonting men jag har inte kommit till att göra det förrän nu.

Jag är nyexaminerad hästskötare (Y) tar man studenten från ett naturbruksgymnasium med inriktning häst så ingår en "hästskötarexamination" i samband med gymnasiearbetet. Mitt gymnasiearbete var Glória LÄNK HÄR. Vill man så kan man ta hästskötarexamen och bli en diplomerad hästskötare.

Sista inlägget jag gjorde så skrev jag lite grann om Studentbalen, studenten och Danmarksresan. Kan ta lite snabbspoling genom allt ihop;

Studentbal;
Superduperkul! Vi anlände först till en klasskamrat där vi småminglade innan det var dags att åka mot Gamla Teatern där balen höll till. Jag, Ellen och Emmelinda åkte i en gammal ljusblå Cadillac och känslan att kliva ur bilen och se alla människor som fotograferade en - den var otroligt!
Jag dansade sönder fötterna, kunde inte gå dagen efter för att de värkte så mycket men helt klart värt det! Alla borde gå på sin studentbal för de är verkligen härliga! Man får klä upp sig och verkligen känna sig vacker och kunglig under hela kvällen. Massor med vackra klänningar och hair on point, en massa härligheter! Något jag inte uppskattar (detta överallt) är att man måste fråga om alkoholfria alternativ. Till exempel "fördrinken". Vi fick alla en varsin lapp som vi kunde lämna in för ett glas champagne. Vore det inte så mycket bättre om man skulle bli tvungna att fråga om att få den alkoholhaltig fördrink istället? och att de istället räckte fram den alkoholfria fördrinken framför ögonen på dig istället för de med alkohol? Detta är i alla fall något som jag skulle vilja se för jag har en ganska stark syn på alkohol från en inte så rolig bakgrund. Men som jag sa innan, studentbalen - superrolig!

Studenten; Jag tror nästan alla studenter klev upp runt 5 för att börja göra sig i ordning. Vid halv sju var vi alla samlade hos en annan klasskamrat där vi för sista gången samlades innan det var "student". Klasskamratens föräldrar hade fixat fram lite champagne, (alkoholhaltig och alkoholfritt) samt lite frukt, kex och ost. Vi satt där nere och hade det mysigt innan vi åkte tillbaka till Dille för själva "champagnefrukosten". Känslan av att sitta där uppe på skullen och lyssna på studenttalen och lärarna var så värmande. Även om det var sista dagen ihop och vi hade varit riktigt osams dagen innan så sköljdes allt bort - just där just då. Jag tror inte att något öga var torrt när studenttalen var klara. Sen så sprang vi ut och möttes av alla nära och kära. Vi åkte flak och det var något utav det roligaste på hela året! Musiken, stämningen, allt var helt klockrent! Flakåkning vill jag göra igen ;)

Danmark; Sverige var medaljsamlarna under VM! 5 VM-guld, 2 VM-silver, 3 VM-brons och ett delat världsrekord med Danmark i flygande pass 250m, Spróti frá Sjávarborg och Gudmundur Einarsson - 21,49s.

Otrolig känsla att vara på VM! Så många och underbara människor man fick träffa och så himla kul att få vara med och se när Sverige tog hem alla medaljer ;)

Jag sitter och skriver vid min kära mormors dator så jag kan tyvärr inte lägga ut några bilder..

Men nu har jag (förhoppningsvis) hittat min "bloggarglädje" och ska försöka få in minst två blogginlägg i veckan. Får se hur länge det håller, hehe.

Kram,
Hannah